Ska man berätta åt barnet om familjens dåliga pengasituation?

Här hemma på gården finns en singelmamma som har berättat om sitt liv för mig. 

Hon var i ett ohälsosammt förhållande med sin sons pappa, och tillslut lämnade hon honom.

Nu är hon singelmamma eftersom barnets pappa flyttade norrut och ser sitt barn väldigt sällan.

 Vi var ute på gården och våra ungar (han fem år gammal och min tös nästan tre år gammal) lekte med varandra ganska nära oss och hon berättade om sin depression som är orsakad av sitt förhållande hon hade med sitt barns far, om hur hennes tvättmaskin gått sönder men har inga pengar att köpa en ny, om att de inte har nästan någon mat i kylskåpet och hamnar därför söka mathjälp.

Allt detta (och mer) berättade hon framför sitt barn.

Jag tycker att hon får berätta åt mig men hennes barn borde väl inte få veta så detaljerat om alla problem (och speciellt pengproblem som hon pratade alldra mest om). Jag menar, barn är smartare än vuxna tror och säkert sög han in sig vad mamman berättade. Barn kan ju också börja oroa sig för mammans välmående och pengar...

Jag minns när jag själv var i lågstadiet och en flicka grät att hennes mamma har inga pengar. Man vet ju inte hur fattig mamman var, kanske sa hon en gång att de inte har pengar till något just nu, och flickan blev och grubblade?

Hur mycket och på hurdant sätt ska man berätta för sitt barn om familjens dåliga ekonomi?

Jag har sagt åt tösen ifall vi är i butiken och hon vill ha en leksak att just nu köper vi inte leksaken för den är för dyr och vi köper istället mat för dom pengarna.
 Är det för mycket information?